"Han kommer tillbaka nästa dag. Jag blir våt redan när jag hör honom ringa på dörren. Jag släpper in honom på samma sätt som dagen innan. Vi ler när vi ser varandra. "Du har inte betalt din bot, säger han och drar ner mina byxor." Den här gången böjer han mig ner över byrån i hallen. Innan han tar mig smiskar han till mig på rumpan. Jag pressar ihop mina läppar. Han kommer inom tio minuter och sedan går han ner på gatan och fortsätter skriva böter. Det är en del av det hela. Det måste gå så fort att han hinner med sitt jobb."Allting började en förmiddag hemma hos min syster. Hon skakade på huvudet och pekade ut genom fönstret, på honom. Parkeringsvakten. Han som verkade njuta så innerligt av att skriva böter, och snart var jag besatt. Vem var denna unga och elaka man som valt ett så märkligt yrke? En dag gick jag för att skälla ut honom men medan jag skrek drog han in mig i en portgång. Ilskan var bortblåst, men ersatt av åtrå.